Vildkaniner är fascinerande djur som har spridit sig runt om i världen, inklusive till Gotland i. Gotland har en unik miljö för sina vildkaniner, med täta skogar, böljande kullar och gräsbevuxna ängar som erbjuder skydd, föda och utrymme för deras fortplantning (Friluftskoll). Vildkaniner (Rabbis) inplanterades först på Gotland år 1902 och återfinns främst på sandiga marker där de skapar hålor och gryt (Svenska Jägareförbundet).
På Gotland kallas Vildkanin för Rabbis. Vidare är det viktigt att inte förväxla Gotlandskaninen, en officiellt godkänd svensk husdjursras, med den gotländska populationen av europeisk vildkanin (Wikipedia). Vildkaninerna på Gotland är en del av ön ekosystem och deras populationer påverkas av faktorer såsom kaninpest, som har påverkat deras storlek och utbredning (Svenska Jägareförbundet).
Vildkaninens ursprung och historia på Gotland
Vildkaninen, även känd som europeisk kanin, introducerades till Sverige omkring år 1900 och fick särskilt starkt fäste på Gotland och i de sydligaste länen. På Gotland fick den namnet rabbis, efter det engelska ordet rabbit (Europeisk kanin – Wikipedia).
I början av 1900-talet planterades vildkaninen på Gotland, och populationen växte mycket kraftigt på grund av ön med sina sandiga hedar som är ett mycket lämpligt habitat för arten (Europeisk kanin – Wikipedia). Populationen ökade också snabbt efter inplantering av vildkanin på Gotland 1907 (Redan år 1907).
Under mitten av 1900-talet uppgick populationen på Gotland till runt 270 000 vildkaniner, men sedan dess har siffran minskat på grund av intensiv jakt. Det är numera svårt att uppskatta populationen och inga exakta uppgifter finns längre på hur många vildkaniner som lever på Gotland idag (Friluftskoll.se).
Vildkaninstammarnas storlek och utbredning påverkas av förekomsten av kaninpest (myxomatos) och vinterklimatet som hindrar spridningen norrut. Vildkaniner finns främst på sandiga marker där de gräver hålor och gryt (Svenska Jägareförbundet).
Biotoper och förekomst
Habitat
Vildkaniner på Gotland föredrar att leva i olika habitat. Typiska habitat är hedmarker, sanddyner och skogsbryn, där kaninerna kan gräva sina bon och gömma sig från rovdjur. Det är viktigt att dessa områden har tillräckligt med vegetation som kan ge kaninerna skydd och föda.
Gotlands kalkstensmarker och sandmarker erbjuder goda livsförhållanden för vildkaniner, eftersom marken är lätt att gräva i och vegetationen är rik. Kaninerna utnyttjar gärna kullar och sluttningar där de kan gräva ut sina bon och ha god överblick över omgivningen.
Population
Vildkaninerna på Gotland har varierande förekomst och täthet beroende på habitat och omgivningen. I vissa områden, särskilt där det finns gott om lämpliga biotoper, kan populationen vara hög. På andra platser kan kaninerna vara mer sparsamt fördelade eller rent av saknas helt.
Trots att Gotland är känt för sin kaninpopulation, finns det inga exakta uppgifter om det totala antalet vildkaniner. De kan dock lokalt påverka vegetation och landskap samt konkurrera med andra små däggdjur om föda och boplatser.
Ekologi och beteende
Vildkaniner på Gotland har en särskild ekologi och ett unikt beteende som är viktigt att förstå för att bevara deras förekomst i området.
Föda
Vildkaniner är herbivorer och deras diet huvudsakligen består av gräs, örter, blad och knoppar från buskar och träd. De kan även äta svamp, bär och frön när dessa är tillgängliga. På Gotland har vildkaniner visat sig ha en viss inverkan på vegetationen, och de kan bidra till att hålla vissa växtarter i schack genom sin betesaktivitet.
Fortplantning
Vildkaniner börjar föröka sig tidigt på våren och fortsätter tills tidig höst. Honor kan föda flera kullar per år, med 4-6 ungar i varje kull. Efter en dräktighetsperiod på cirka 30 dagar föds ungarna i en grund urgröpning som fodras med gräs och päls. Ungarna blir självständiga efter ungefär tre veckor och kan börja föröka sig när de är 3-4 månader gamla.
Predatorer och skydd
Vildkaniner på Gotland är utsatta för olika predatorer, såsom rävar, mårdar och rovfåglar. De kan skydda sig genom att snabbt fly undan faror och gömma sig i sitt tunnelsystem som kallas gångsystem. Gångsystemen är konstruerade så att de erbjuder skydd och snabba flyktvägar när det är nödvändigt. För att undvika predatorer är vildkaniner främst aktiva under gryning och skymning.
Andra hot mot vildkaninerna på Gotland inkluderar sjukdomar, såsom myxomatos, och människans inverkan på deras habitat.
